Högerns populism i debatten om sexuella trakasserier

Högerns skanderande om att motverka sexuella trakasserier kan väl egentligen bara kallas populism? Under våren och sommaren har vi sett hur Kristdemokrater, Liberaler och Moderater ägnat sig åt att kritisera feministiska förslag. Visst har enskilda borgliga politiker och kvinnoförbund inom partierna tagit upp frågan om rätten till sin egen kropp. Men att nu helt plötsligt börjat skandera om att det inte görs något mot sexuella trakasserier är helt klart bara som att dem själva kom på att dem gjort alldeles för lite under alla år.

Att kunna röra sig fritt i stadens offentliga rum. Att vara trygg i hemmet. Att gå igenom skolkorridoren utan att behöva vara rädd för att bli tafsad på. Detta är vår målbild. För att komma dit behöver vi ha verktyg för att skapa trygga rum för tjejer till dess att målet är uppfyllt. Därför är det viktigt med att exempelvis skapa fritidsgårdar med tjejprofil, att ha badtider då tjejer kan bada fritt utan att behöva vara rädd att bli utsatt för trakasserier. Detta betyder inte att vi har släppt målbilden, utan att vi skapar andrum under arbetets gång.

Att höger nu ägnat stor del av sin tid att kritisera just sådana förslag verkar vara ett sätt att undangömma deras egen tomhet på politik i frågan om sexbrott. När kunde man senast läsa hur allianspartierna vill stoppa sexuella trakasserier, ofredande och våldtäkter? Vad vill dem i frågan? Jag kan inte hitta något svar på frågan.

Att höger nu är så högljudda gällande sexbrott är bara en metod för att dölja det faktum att dem gjort för lite. Dem är avslöjade. Vad feminister ropat, krävt och arbetat för under decennium är bara angeläget för högern när det går att göra rasism av ämnet eller mediala utspel om. Inte det faktum att tjejer inte har rätt till sin egen kropp, varken i offentliga rummet, hemmet eller skolan. Men när debatten tystnat är det vi feminister som fortsätter vårt arbete.

Lisa Palm (Fi)
Kommunfullmäktigeledamot