Eva Solberg (M) borde veta bättre!

Idag lämnade jag ett rundabordssamtal om tiggeri. Samtalet handlade huvudsakligen under den tiden jag var där om vad som kan göras för romska tiggare. Vid flera tillfällen påstod Moderaternas Eva Solberg att det inte är sant att romer som avhys i Stockholm förlorar sin egendom. När vi vet att det inte stämmer!

Att en ledande stockholmspolitiker, som uppenbarligen är tillräckligt insatt i den här frågan för att bli bjuden på denna typ av samtal saknar så grundläggande kunskaper i dels vad en avhysning är rent juridiskt, och hur det går till rent praktiskt, reflekterar inte särskilt väl över vår politiska klass. Att tala om strukturell antiziganism i andra länder är acceptabelt, men i vår samhällsdebatt ska det alltid låtsas som att Sverige och dess institutioner på något magiskt vis inte är som institutioner i Frankrike eller Storbritannien, eller något annat land. Diskussionen centreras därför kring vad vi kan göra för att hjälpa människor upp ur fattigdom, och inte hur vi kan sluta agera på ett sätt som håller folk kvar i fattigdom. Detta trots att vårt negativa agerande är betydligt mer omfattande och resurskrävande än något av dem positiva insatser som det talas om från politiskt håll.

Frustrerad över den bristande verklighetsförankringen i rummet skrev jag upp mig på talarlistan och frågade vad de rumänska deltagarna tänkte om frågor rörande fattiga romers rätt till egendom och hot mot den rätten inom EU. Som introduktion till frågan tog jag upp att Stockholms kommun är en av de värsta i landet när det gäller att konfiskera egendom utan möjlighet till återgäldande i samband med avhysningar. I samband med det blir jag upprepade gånger avbruten av Eva Solberg, som snäste mot mig och menade att ”det inte riktigt är så det går till va”. Jag uppmanade henne att vara med vid en avhysning och själv se vad som händer, eller att sluta avbryta. Jag blev återigen avbruten. Vid det laget tog två år av frustration över det politiska läget i denna fråga ut sin rätt, och jag slog handen i bordet, förklarade att avhysningar är stöld, och gick ut.

Precis som med alla frågor som handlar om ickesvenskar, såsom hedersproblematik och kriminalitet i förorten, har det ökade intresset för ”tiggarfrågan” inte lett till någon ökad förståelse eller politisk vilja att utveckla verklighetsbaserad politik. Istället har dessa frågor blivit politiska slagträn för etniska svenskar.

Rojan Karakaya
Arbetsmarknadsnämnden Fi Stockholm