Replik: Feministiskt initiativ är det kvinnor behöver

Sissela Nordling Blanco, Gruppledare Fi Stockholm och Baharan Raoufi, Fi Bryssel replikerar på Ann-Charlotte Marteus ledare i expressen: ”Fi är inte vad kvinnor behöver”.

Marteus målar i sin ledare fram en bild att Fi:s politiska förslag saknar verklighetsförankring och att Fi utgör ett direkt hot mot kvinnor. Hon raljerar bland annat över är våra förslag om höjda pensioner och barnomsorg på obekväm arbetstid. Att framställa dessa krav som verklighetsfrånvända när vi ser att varannan kvinna som går i pension blir fattigpensionär, och när barnomsorg på obekväm arbetstid kan vara det enda sättet för en ensamstående mamma som jobbar natt att ta ett jobb, talar för att det snarare är Marteus som saknar insikt om hur verkligheten ser ut. I ljuset av dessa förvrängningar av vår politik är det inte mer än rätt att desinformationen bemöts så att debatten åtminstone kan ske på ärliga grunder

Marteus menar att vår utbildningspolitik skulle pressa PISA-resultaten till bottenrekord, bland annat för att vi vill ha en läxfri skola. Men den största utmaningen för den svenska skolan idag är inte PISA utan skolsegregationen. Senaste PISA-mätningen som presenterades nyligen visade att betygsnittet har höjts men att skillnader kopplade till socioekonomisk bakgrund, migrationsbakgrund och olika skolval har ökat och är större än i något annat OECD-land. Såväl Skolverket som OECD och den samlade forskningen anger det fria skolvalet som orsaken. Mot bakgrund av det menar vi att det är viktigare än någonsin att skolan tar ansvar för att tillgodose alla elevers behov oavsett förutsättningar. Barn ska inte straffas om de saknar tillgång till hjälp med läxor och skolarbeten hemma. Vi ser idag att det redan är alltför många elever som går ut med ofullständiga betyg i socioekonomiskt utsatta områden. Att förlägga läxläsning i hemmen ökar kunskapsklyftorna ytterligare i ett redan alltför segregerat skolsystem.

När Marteus refererar till en artikel där vi i Stockholm lyfter vikten av en stark välfärd och sociala insatser i förorter som drabbas av hög kriminalitet, kontrar hon med påståendet att Fi blundar för att kriminaliteten måste motas för att folk ska kunna njuta av grönområden och social service. Vi menar att polisen behövs men att kriminalitet ofta har sin grogrund i social problematik och att polisen inte kan eller ska ses som lösningen på alla problem. Vi behöver också ge unga män andra framtidsutsikter än kriminalitet och stöd till de som försöker byta bana. De sociala insatsgrupperna i Stockholm gör där ett viktigt arbete. Förebyggande arbete handlar också om att erbjuda en meningsfull fritid och sysselsättning. Därför har Fi i Stockholm drivit igenom satsningar på fler mötesplatser för unga och på SL-kort för unga som skriver in sig på jobbtorg. Samtidigt satsar vi på våldsprevention i skolan, med fokus på maskulinitetsnormer i enlighet med Ungdomsstyrelsens rekommendationer. Normkritik är inte som Marteus verkar tro ett särskilt ämne i skolan utan ett förhållningssätt i arbetet med att skapa en jämlik skola. Att komma tillrätta med våld och kriminalitet kräver ett helhetsperspektiv.

Marteus säger emot sig själv när hon kritiserar Fi för att lova mer resurser och personal till välfärden – samtidigt som hon hävdar att “En välordnad, stabil välfärdsstat är den yttersta garanten för jämställdhet”. Marteus har helt rätt i att ”politiker väger intressen mot varandra och förhandlar när så krävs” och tro det eller ej, så fungerar det även i Fi. Däremot är vi helt ärliga med att vi aldrig kommer att kompromissa bort mänskliga rättigheter och att Feministiskt initiativs partiprogram, den så kallade ”allt till alla-orgien”, bygger på omfördelning av resurser där ekonomin inte är ett mål utan ett medel för att skapa ett jämlikt samhälle.

Sissela Nordling Blanco (Fi)
Gruppledare Fi Stockholm

Baharan Raoufi (Fi)
FI:s kansli i EU