Teckenspråkets dag 14 maj: Språket är en mänsklig rättighet

Den 14 maj är teckenspråkets dag. Förra året höll jag tal på en manifestation på Norrmalmstorg, om rätten till ett språk och sitt modersmål.

Lika rättigheter och möjligheter för alla är grunden för ett demokratiskt samhälle. Ändå är Sverige och Stockholm en plats där vissa grupper ständigt sätts på undantag och inte får möjlighet att utöva sina rättigheter i samma utsträckning som andra. Det kan vi aldrig acceptera!

Att kunna använda sitt språk, sitt modersmål, är en av de grundläggande rättigheterna. Det handlar om att få tillgång till sin kultur och sin historia, sin identitet, att kunna prata helt fritt på det språk som ligger närmast en själv. Vi kan lära oss att uttrycka oss på andra språk hur bra som helst, men för de allra flesta finns en särskild känsla, en särskild samhörighet som finns i orden och i uttryckssätten. Det handlar om rätten till sammanhang.

De här rättigheterna är självklara saker för dem som aldrig behövt kämpa för dem, men det är en ständig kamp för alla som berövats dem eller aldrig haft de rättigheterna till att börja med.

Det är under all kritik att inte alla teckenspråkiga barn får tillgång till språket i den utsträckning de behöver. Oavsett om de är döva, hörselskadade eller har teckenspråkiga föräldrar. I förlängningen betyder det att majoritetssamhället förvägrar dem sin kultur och sina möjligheter att hitta sitt sammanhang.

Det är 35 år sedan teckenspråket officiellt erkändes som dövas språk. Det är en skam att vi idag behandlar teckenspråket som mindre värt än Sveriges andra minoritetsspråk. Det är SJÄLVKLART att döva och hörselskadade ska få tillgång till och känna delaktighet i samhället på samma villkor som alla andra. Det är en av de mänskliga rättigheterna.

Malin Ericson (Fi)
Ledamot fullmäktige