Polisens agerande är helt i linje med regeringens politik

Förra helgen kom nyheten att polisen i Malmö fört bort fem barnfamiljer från ett kyrkligt sommarläger. Ett läger som ordnats för att ge papperslösa barn möjlighet till lek och en stunds vila från den i övrigt mycket svåra tillvaro som det innebär att vara papperslös i Sverige. Därmed bröt polisen mot den praxis av kyrkofrid som vi sedan 1200-talet har haft i Sverige. Kyrkofriden är måhända inte lagstadgad längre, men har tillämpats med undantag för razzian mot Alsike kloster som väckte stora protester på 1990-talet. Men nu händer det alltså igen – kyrkofriden bryts. Polisen går in i fristaden för att föra bort barn och deras föräldrar för att de skall kunna utvisas till de länder de har flytt ifrån.

Det är ingen slump att detta händer just nu. I en tid av åtstramad flyktingpolitik. Där regeringen talar om stängda gränser som ”andrum”. Om utvisningar av ensamkommande barn och familjer som ”ordning och reda i flyktingpolitiken” är detta helt enkelt varken märkligt eller överraskande. Det är en del av den asylpolitik som förs. Det visas också tydligt av de direktiv som getts polisen. Gränspolisen har både fått utökade resurser och ett tydligt uppdrag att på ett effektivare sätt verkställa avvisningar av personer som fått avslag.

I Malmö begär polisen sedan tidigare ut uppgifter om papperslösa familjer som sökt hjälp hos socialtjänsten och nu har de alltså tagit klivet in i kyrkan. Vad blir då nästa steg? Kommer polisen börja eftersöka gömda flyktingar i skolor och på vårdinrättningar? Ska polisens direktiv om effektiv utvisning gå före barns rätt till skola och vård?

Som kommunpolitiker i Stockholm är jag stolt över det arbete vi har gjort sedan den rödgrönrosa majoriteten tog över 2014. Vi har bland annat stärkt skyddet för papperslösa kvinnor och barn som utsatts för våld och i höst klubbas nya riktlinjer för ekonomiskt bistånd där barnfamiljer som lever papperslösa får rätt till hjälp. Men efter händelserna förra helgen och polisens nya arbetssätt blir jag orolig för att de politiska ställningstagande som gjorts istället ska användas av polisen för att hitta barnfamiljer på flykt.

Det ter sig mer och mer orimligt att vi har en regering som lovat att göra barnkonventionen till lag och samtidigt driver en politisk linje som slår hårdast mot barn på flykt. Istället för att ge polisen utökade resurser att jaga flyktingbarn borde regeringen koncentrera sig på att så snabbt som möjligt upphäva den tillfälliga lagen som splittrar familjer. Istället för hårdare tag mot de som gömmer sig borde regeringen snarast stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Biskop Caroline Krook intervjuades i måndagens aktuellt sändning och konstaterade att det samhälle vi skapar är inte bara farligt för de barn som lever papperslösa. Det är ett samhälle som är farligt för alla. Och jag håller med henne.

Ett samhälle där människor bara lyder order, där det är viktigare med ordning och reda än barns rättigheter och där etiska värderingar står tillbaka för möjligheten att använda lagstiftningen till sin yttersta gräns är ett samhälle som har avhumaniserar de allra svagaste. Det leder enbart till lidande för de som är i störst behov av skydd.

Leif Fransson, chef för gränspolisen konstaterar i SVT:s inslag att ”det finns inga fredade zoner”. Så är det alltså idag. Barn som flyr har inga fredade zoner i Sverige. Det har vår regering sett till.

Anna Rantala Bonnier, gruppledare Feministiskt initiativ Stockholm stad